Om glansdagern

Under medeltiden framställde konstnärer materialverkan av glans och genomskinlighet genom att faktiskt i bilden återskapa motsvarande materiella villkor, snarare än att enbart med färgstoff återge dess sken. Exempelvis kunde ett genomskinligt och starkt reflekterande material som diamant målas i flera skikt där de först lade på ett lager bladguld som de senare färgade med transparenta lasurer. Sedan antiken är Jan van Eyck först med att åter avbilda det faktiska utseendet av glänsande material, och denna förtjänst kan närmast tillskrivas hans introducerande av den länge bortglömda glansdagern. Det verkar nästan som att det rådande bildspråket under medeltiden ännu inte hade lokaliserat vari den optiska egenskapen av glans bestod och därför inte heller formulerat ett sätt att förmedla denna materialegenskap rent bildmässigt.

Vidare läsning:

E. Gombrich, Light, form and texture in XVth painting

M. Bol, The varnish & the glaze - painting splendor with oil, 1100-1500